Straffet för snikenhet

Tjenare!

Har fixat ett Social Insurance Number idag så att jag så småningom kan börja jobba. Eftersom våra telefoner inte funkar på Kanadas frekvens så har jag även köpt en ny telefon, vilket kändes i plånboken. För att hitta den billigaste dealen och bestämma om jag skulle ha Pre-paid (kontantkort typ, fast lite mer invecklat och komplicerat, är inte ens säker på att jag förstod det själv) som är dyrare att ringa med men som inte har bindningstid gick jag runt till massor av telefonbolag för att få prisuppgifter och sådär. Efter att ha varit runt i nästan hela Pacific Center (som är ett enormt jävla köpcenter) skulle jag hitta tillbaka till det jag tyckte varit bäst.

Ehhhh... vänta nu, vart var jag precis? Upp med kartan (som är asdålig), eeh.... hörnet Seymore st. / Granville st. Jahaja, vandrar dit, eeh nej... det var ju här det andra telefonbolaget låg, FAN... Helvetes jävla skit. Uttorkad och hungrig var jag också. Det är straffet för snikenhet.

Fick min billiga telefon och mitt dyra men förhållandevis billiga pre-paid card till sist iaf.

På tal om snikenhet kan jag även berätta att jag i morse vid frukosten smög ner en muffins eller två i en plastpåse, perfekt lunch lixx. Haha. Efter att ha stashat så mycket jag orkade vid frullen höll jag mig mätt från kl 09.00 till middag på BK kl 18.00 bestående av en Veggie burger (som för övrigt bara kostade 3 CAD, ca 20 kronor).

Jag tror att jag börjar bli förkyld också, det drar i mitt rum eftersom jag ligger precis vid fönstret och dessutom verkar halva hostelet ha drabbats av ebola eftersom de hostar som om det vore det sista de gör i livet.

Ehh, hej sålänge! På återseende