Uppdatering.

Hej! Jag ursäktar å både mina och Toves vägnar att vi inte har skrivit här på länge. För min del pysslar jag med en hel del skolarbete + en uppsats som ska förberedas inför antagningsprovet till tandläkarprogrammet i Stockholm på måndag. Med andra ord om fyra dagar. Resten av mina tankar går åt till hur jag ska komma hem innan dess. Ursprungligen skulle jag åka från Genève på söndag morgon men ingen vet ju om detta plan kommer att lyfta eller ej. Visserligen verkar majoriteten av Europas flygplatser ha öppnat men man vill ju inte riskera... tänk om jag sitter där på flygplatsen tidig söndagsmorgon och de säger att flyget blir inställt. Då blir det omöjligt för mig att ta mig till Stockholm. Då tror jag att jag skulle svimma, om jag ska vara ärlig. Så jag vill gärna inte vara med om denna eventuella situation.

Jag var idag på ett biljettkontor för att fråga vad det skulle kosta att ta sig härifrån till Köpenhamn med tåg. 284 euro. Jag fällde faktiskt en tår då för jag insåg hur jobbig min situation är just nu. Och detta var kostnaden till Köpenhamn, alltså inte ens hela vägen till Stockholm. Jag hade verkligen inte trott att det skulle kosta så mycket. Ringde idag till en som ska köra bil från Paris till Stockholm, dock är inga datum bestämda men han ska återkomma senare ikväll. Det börjar bli bråttom nu. Det är inte roligt. Jag önskar att allt detta var över nu och att jag befann mig i en mer kontrollerad situation än denna. Samtidigt som jag fascineras av dessa naturfenomen som är vulkanutbrott så blir jag frustrerad av att det drabbar så många. Ingen kan säga med 100 % säkerhet hur det ser ut söndag morgon, till exempel. Suck och stånk. Jag hoppas verkligen att jag kommer in på skolan i höst, annars kommer allt detta besvär ha varit förgäves. Nä, men jag är faktiskt positiv trots allt. På ett eller annat sätt kommer jag befinna mig i Sverige snarast.

För övrigt börjar det bli varmt på riktigt här. Just nu är klockan ca halv åtta och det är 22 grader. Bara det. Min mamma sa att det snöade igår där hemma. Min spontana reaktion var ett skratt för att det lät så sjukt! Vad händer med vår planet, kan man fråga sig. Det är snart maj och det snöar. Det, om något, är galet.

Jag fortsätter med mina frukostcroissanter annars. Romains mamma blev chockad när jag berättade det för henne: "Tre stycken varje morgon!?!?!" utropade hon. Ja, och ibland fyra, sa jag. Haha, underbart. Tröttnar aldrig. Måste ju dessutom passa på nu för snart kommer jag inte mer kunna köpa croissanter från det bageriet. Vi flyttar nämligen i helgen fast jag kommer ju inte vara här då. Eller ja... det beror på när och hur jag åker härifrån. Hur som helst, när jag återkommer, kommer vi alltså bo i den nya lägenheten och jag kommer antagligen inte cykla 3,5 km (enkel väg) varje morgon för att köpa något av det godaste som finns... buhu, nu blev jag lite ledsen bara för det. Jag får njuta dubbelt så mycket de frukostar som är kvar.

På tal om lägenheten. Vi är här just nu och jag sitter vid datorn medan Romain jobbar hårt med hjälp av sina föräldrar. De har verkligen kommit långt, mitt rum är klart till exempel! Gillar det mycket. Särskilt det faktum att jag kommer att sova på en riktig säng och inte som jag gjort hittills i snart två månader: en väldigt provisorisk, i hopfällbar sådan som hundratals couchsurfers sovit på, enligt Romain. Den är med andra ord inte den mest bekväma säng jag sovit i. I alla fall! Som jag nämnt tidigare finns det enorma fönster här så hela lägenheten är riktigt ljus. Det jag gillar mest är eftermiddagssolen i vardagsrummet/köket, det är det där magiska ljuset som finns i denna stad och numera alltså här inne. Underbart. Ser fram emot att se slutresultat när jag kommer tillbaka hit efter min Sverigetripp, allting är ännu inte färdigt nämligen.

Heiko åkte hem i helgen, det var tråkigt. På ett sätt bra dock, för denna vecka är fylld av många "måsten" vilka hade varit svåra att hinna med om han hade varit kvar. Så hans hemgång förde alltså ett litet, litet plus med sig. Men visst känns det väldigt annorlunda, vi umgicks nämligen riktigt mycket. Trevliga tider.

Hur som helst. Jag ser inte så mycket fram emot att åka hem. Det jag ser fram emot är att träffa de människor jag saknar. Det ska verkligen bli härligt. Men när jag tänker på att jag kommer vara i Rydebäck och inte göra så mycket i lite drygt en vecka (har ännu inte exakt bestämt datum då jag återkommer men senast 11 maj) känner jag mig inte överlycklig. Men, det ska gå! Jag kommer behöva plugga en del så jag tror inte att det blir så farligt, trots allt. Det blir jättebra. Ni ser hur jag försöker vara positiv... något som är rätt svårt just nu.

Ahhh, jag tittade just ut genom fönstret och såg TVÅ flygplan i luften! Det gav mig hopp. Det var längesen. Samtidigt så tänker jag på att luften har fått sig en rejäl paus från flygplanens avgaser men nu är den pausen slut...

Jag hoppas att vi hörs snart igen. Jag vet ännu inte hur jag ska komma hem, men det kommer ordna sig. Jag får ta tag i situationen.

Hoppas ni har det bra och att det inte snöar längre. Att jag ens pratar om snö i slutet av april känns konstigt, att det faktiskt har snöat vid denna tid är ännu konstigare...

Jenny